Daniella Claesson

Halloj!

Jaa idag har det varit en händelsrik dag ska gudarna veta! Först när jag kom till skolan så skulle vi ha oförbrett prov, gick nog ganska bra hoppas jag! Sen hade vi Svenska där vi började med ett nytt projektarbete soms ka vara klart efter jul. Skönt att man har lite tid på sig iaf! Sen slutade vi skolan och tog 12.22 tåget hem.
        Jag och Jim käkade lunch på stan sen shoppade jag en skjorta till honom, skiiit fin! Gud va generös jag känner mig:) Köpte också Brun utan Sol som Emelie rekomendetade, har provat lite nu får se hur den funkar, gott lukatr den iaf! Sen köpte jag mig en scarf också!
       Sen efter det skulle jag ta bussen upp till Wendel Hebbe eftersom jag har min sånglektion där. Och nu kommer nära döden upplevesen! Jag klev av bussen vid torekällberget och skulle gå igenom skogen för att skynda mig lite. Klockan var asså 14.10 då så det var inte mörkt ute än, det var därför jag änns vågade gå genom skogen. Så efter 10 meter in i skogen så märker jag att det går någon bakom mig, jag vänder mig om och ser att det går en stor "mörkhyad" kille bakom mig. Jag ökar farten lite, och neeej allihoppa jag var inte rädd eftersom det inte var en svensk kille utan jag är rädd för sånt i största almänhet. Då ropar han på mig - Hej! Jag hälsar tillbaka och sen fortsätter jag gå, sen frågar han - Vad heter du då? ja Daniella svarade jag tillbaka och nu börjar min puls nå upp i 180 skulle jag kunna tro. Jag menar jag går helt ensam i skogen och är förföljd. Jag vågar inte ta upp mobilen för antingen skulle han sno den eller så skulle han ha dödat mig eftersom jag var så otrevlig och ringde just när han försökte föra en konversation med mig. Sen frågar han hur gammal jag är och om jag var gift. Hmm gift vid 17 års ålder,skulle inte tro det! Men hur som helst så fortsätter han fråga mig massa saker och jag tror hela tiden att det här är det sista jag ser i livet, nu är det kört! Sen kommer vi bakom en stor container och då tänker jag "Jaha nu var det slut, nu skjuter han mig bakom containern så att ingen ser" Men icke sa nicke han bara fortsatte prata och när vi kom fram till skolan så sa han - Hej då! och gick in i någon bygnad, och jag levde fortfarande! Guud vad fördomsfull jag kände mig, men det är väl klart att man blir skraj!! aja lever gör jag ju fortfarande iaf!

När min sång var slut så skulle jag gå hem igen men då stod Katta där och plockade upp mig snäll som hon är. Så vi hämtade Jim sen åkte vi till frissan och jag blev nyfriserad! Kändes som att dom skulle klippa av hema mitt hår. Juste kom på nu att det var en annan tjej där samtidigt som helt plötsligt började må illa sen spydde hon i hårsalongen. Stakars henne! Vinterkräksjukan?? Aja men jag blev iaf stört nöjd med håret :)

Dags att börja läsa engelska nu, har 75 sidor som ska vara lästa och förstådda tills imorgon. Memories of a Geisha. Skiiiit bra är den iaf!

Nåväl...Daniella Claesson